Det är fredagens tema hos
Katarina och detta är mitt bidrag. Hela mitt liv, fram till jag var ca 30 år, hyrde mina föräldrar
ett litet torp långt inne i smålands skogar. Där fanns det varken el eller rinnande vatten men vi klarade oss så bra utan detta. Det var
mitt smultronställe, min tillflyktsort, mitt bästa semesterresmål. Av olika orsaker kunde mina föräldrar inte ha torpet kvar och det sörjdes djupt. Som tur var så hade de under årens lopp blivit nära vänner med bonden vi hyrde av så vi fortsatte att åka ner och hälsa på varje år.
Nu finns inte mina kära föräldrar längre men jag och min lilla familj har börjat en ny tradition. Vi åker till bondgården och bor där en vecka varje sommar. Då får vi bo i ett hus som visserligen har el, men inget drickbart rinnande vatten och ingen toalett. Detta är en bild på "vårt"
utedass, som är äkta gammaldags med två holkar i. :o) Nu har detta blivit barnens smultronställe och det värmer mitt hjärta eftersom jag själv bara har underbara minnen härifrån!
